BLOGG DAG 12 SOM KOMMER DAG 13….

Först och främst – Ursäkta oss att bloggen inte kom upp igår. Vi hade fullt upp med aktiviteter och annat roligt som tog all vår tid!

Dag 12 alltså.

Vi kommer börja lite speciellt och tillägna detta inlägg till våra sistaåringar, därför börjar vi med vad som hände efter middagen!

Direkt när dagens middag var intagen och svald så begav sig sistaåringarna till bussen där George och Jonsson stod och väntade. När de 4 tjejerna TILL SLUT kom fram till bussen så packade vi in oss och åkte iväg till, för sistaåringarna, okänd ort.

Första anhalt var:

NORA…För att tanka…

Nästa anhalt var:

NORA CAMPING…För att bada…

Nästa anhalt var:

EN GALET FIN SJÖ BELÄGEN NÅGONSTANS MELLAN NORA OCH KLACKA!

Där fick alla 4 kliva ur bussen för att bege sig till den då så ensamma bänken som stod prydligt placerad på den ännu gröna gräsmattan. Väl där berättade George om en traditionsfödelse som skulle börja nu – Alla sistaåringar kommer att få en varsinn glasburk att fylla med innehåll som får de att minnas tillbaka och aldrig glömma kollo. När burken är fylld, sätts ett lås på denna och nyckeln kastas i sjön som finns på kollo. Nu var det alltså dags för de allra första sistaåringarna att vara med och skapa denna tradition. Tjejerna gav sig iväg och olika håll för att hitta innehåll, för vissa gick det snabbt och för andra gick det långsamt – Men till slut hade alla 4 fyllt sin burk.

Väl efter detta bjöds tjejerna på chips, ostbågar och läsk, och medan godsakerna förtärs berättas också fina kollominnen, pinsamma saker som hänt och det skrattades högt. Ett trivsamt häng helt enkelt.

Kvällen fortsatte i lekens tecken och vi körde charader, luffarschack och massa annat roligt.

MEN

När klockan närmade sig 22.00 satte vi oss allihopa i bussen igen för att ta en åktur. Tjejerna ville hemskt gärna lyssna på creepypodden, men eftersom täckningen är så dålig ute i vildmarken beslöt vi oss för att göra en egen creepypodd live. Vi tog bussen och körde in på en massa okända skogsvägar. Skogsvägarna var långa, smala och mörka. För att ens kunna se behövdes till och med helljuset från bussen. På 2 skogsvägar möttes vi av övergivna stugor som skrämde upp oss ordentligt. Detta var en utmärkt start på vad som skulle komma att ske lite senare…

När vi hade utforskat vägarna i ungefär 1 timme var det dags att bege sig till kollo igen. Men på vägen mötte vi någon…En mörkklädd man som viftade åt oss.

Jonsson steg ur bussen för att kolla läget, och precis när han nått fram till den mörkklädda mannen blev han neddragen och kastad i diket. Tjejerna fick panik. De kastade sig ut ur bussen och sprang åt andra hållet för att undvika att mannen skulle komma åt deras håll. George sprang efter och höll ihop gruppen så ingen skulle tappa bort sig, men lagom upp för en snäv backe sprang han tillbaka för att kolla hur det hade gått med Jonsson. Tjejerna stod nu ensamma att gå in i den mörka skogen och dess okända innehåll, men tog mod till sig och gick in. Väl inne i skogen möttes de av fler mörkklädda varelser som ville åt dom, men inte lyckades.

Tjejerna kom till slut fram till stigens slut och möttes då av George och Jonsson som skrattade gott vid bussen för att visa att detta, detta var en spökvandring de sent skulle glömma.

Väl framme på kollo fick tjejerna sova nere i källaren där resten av ledarna gjort det mysigt, och alla sov gott resten av den långa natten. Nästan i alla fall….

 

Tack för oss

/ George & Jonsson